Palau Kapas, Malaysia
Jag hade tillsammans med tre vänner rest runt i Malaysia en period, då vi alla plötsligt kände att vi ville se något utöver det vanliga, något annat än de platser man mer eller mindre slussas iväg till i stora turistströmmar. Därför beslöt vi oss för att ändra lite i resplanen där vi satt på en buss på väg till den Thailändska gränsen. Vi valde ut en liten muslimsk ö precis utanför Malaysias östkust och klev av bussen i det som verkade vara den ort som låg närmast ön, Marang. Det var sent på kvällen och bäcksvart ute. Vi fann en liten affär där vi kunde fråga efter vägen till närmsta övernattningsställe, som visade sig ligga en bit in i byn. Efter en kort promenad hittade vi med hjälp av våra ficklampor fram till Green Mango in, där vi tänkte spendera natten. Huset såg ut som en spöklik version av Villa Villerkulla och var tomt och nedsläckt. Eftersom detta guesthouse var det enda i byn så stannade vi kvar och vi fick ropa så högt vi kunde tills en liten figur tillslut uppenbarade sig vid grinden. Det visade sig att vi var de första besökanden på flera månader, där av den öde känslan. Den lille mannen låste upp och välkomnade oss in i det dammiga huset som var helt utan el. För att hålla värmen kurade vi ihop oss i samma säng där vi somnade som barn efter en lång dag. Plötsligt vaknade jag med ett ryck av dova röster som ekade i mitt huvud. Först blev jag livrädd tills vi insåg att det bara var morgonens första bönerop vi hörde. Senare fick vi reda på att huset var placerat mitt emellan byns tre minareter vilket bidrog till känslan av att ropen kom inifrån våra egna huvuden och inte utifrån byn.
Efter denna kusliga natt begav vi oss till hamnen där vi snabbt fann en båt som kunde ta oss till den lilla ön Palau Kapas.
Vi betalade båtägaren och möttes av tre killar som visade vägen till sitt guesthouse, The Lighthouse. Där blev vi mottagna som om vi vore gamla vänner på besök och vi blev erbjudna två rum i ett trähus byggt på pålar över vattnet. I huset bodde förutom de tre killarna, ytterligare två män och en liten terrier. I trädgården satt det en papegoja och på marken krälade något som liknade en krokodil. Eftersom vi var de enda resande på ön blev det två väldigt speciella veckor. Vi lärde snabbt känna Dean, Fendi och de andra i huset och fördrev dagarna med att fiska, gå i djungeln och åka ut med båten för att snorkla. På kvällarna hjälptes vi alla åt med middagen och efter det blev det tradition med ett parti Fia med knuff som vi hade haft med oss från Sverige. Spelet var mycket uppskattat och de vuxna männen blev som barn när de vann (eller förlorade). Som tack för allt lämnade vi spelet när vi tillslut gav oss iväg därifrån.
Med det här minnet vill jag varmt rekommendera alla som befinner sig i Malaysia och har vägarna förbi att besöka Palau Kapas om ni är sugna på en upplevelse utöver det vanliga, hälsa från mig!
Sara Andén
Praktikant, SI-Språkresor
Hej!
Det låter fantastiskt. Skall åka till Malaysia om 2 veckor. Ser fram emot något liknande. Vi har bokat “typ-de-hotell-man-slussas-till”, men har 5 dagar utan bokat hotell. Jag tror nog man kan resa runt just som ni gjorde och finna de speciella ställena…….
Om du har tips, maila mig gärna.
MVH
Patrik Axelsson