Linas tyska språkresa i Berlin!

Lina pluggade tyska i Berlin och skickade denna hälsning!

Hej, Vill bara skicka en liten hälsning ifran Berlin och tacka för allt hjälp jag fick av er! Skolan är jättebra, jag har underbara lärare som verkligen har förmagan att göra lektionerna till nagot speciellt. Människor fran alla världens hörn kommer och gar, och man träffar sa himla intressanta människor och det far mig verkligen att första hur mycket större världen är än min lilla stad hemma i Sverige. Nu har jag varit här i lite mer än tre manader, mer än halva min tid, och jag har inte ens haft hemlängtan en enda gang. Visst kan det bli skönt att komma tillbaka till Sverige, men den enda tanken som jag far upp i mitt huvud är ”när är nästa gang jag kan ut och resa?” Just därför försöker jag ta en dag i taget, annars är det sa himla lätt att glida iväg och planera framtiden.

Jag har redan börjat planera för ett fjärde sprak, och jag tror det blir spanska, mest för att spanskan är sa himla användbar (om inte ovärderlig) om man ska fara till Sydamerika. Det som kan göra mig upprörd är att människor i min alder, som nyligen har tagit studenten, inte tar tillfället i akt och aker ut i världen. Visst, jag maste väl acceptera att alla inte är intresserad av det, men för manga skulle det vara väldigt nyttigt istället för att sitta fast med en pojkvän/flickvän, börja med en jobbig utbildning pa en gang eller kanske inte bara vet hur skönt det kan vara att kunna röra sig med och hantera mer än sitt eget modersmal och engelska. Man lär sig verkligen inte mycket pa sitt tredjehandval pa högstadiet/gymnasiet. Man kör nästan enbart grammatik och lätta pratövningar ur en tjatig bok. Själv hade jag en tysktalande lärare pa högstadiet som pratade tyska med oss hela tiden. Man lär sig himla mycket bara pa att lyssna, men sen när jag kom upp i gymnasiet sa var det svenska som pratades under tyskalektionerna och man lärde sig grammatik. När jag kom hit till skolan kunde jag verkligen sitta och rabbla grammatikregler och det gick sämre med att prata. Det som är viktigast är ju pratet och det är jag himla glad för, att det läggs sa stor vikt pa talförmagan.

/Lina

Kommentera