Nyårsfirande i Paris! Bonne année!

Nytt år, nya äventyr! Jag måste börja med att erkänna att jag inte såg en enda raket på nyårsafton. Tråkigt på ett sätt, men det var av en bra anledning i alla fall: vi hade så trevligt där vi var att vi inte behövde gå ut och titta på raketer. Jag och Amanda var med våra franska kompisar i ett otroligt fint hus vid operan, drack champagne hela natten och dansade till klassisk musik. Det var utan tvekan mitt bästa nyår någonsin!

Det har varit ett ganska intensivt lov måste jag säga, Paris har praktiskt taget kokat av aktivitet. Det är fullt av människor ute i princip dygnet runt, och vi har inte varit sämre. Med inställningen att sömn är överskattat och att livet är för kort för att sitta hemma har vi varit ute hela dagarna och hela nätterna, och vi har lärt känna riktigt mycket roliga människor. Det känns väldigt roligt att ha så många äkta parisare som kompisar, jag pratar aldrig annat än franska längre och muttrar åt turisternas påhitt. Jag tror nästan vi har blivit mer parisare än svenskar om jag ska vara ärlig! Till och med våra föräldrar påpekar att vi har blivit mer fransmanna-aktiga, och det tar vi som en komplimang!

Nu i veckan börjar skolan igen, och det känns faktiskt rätt skönt. Det är kul att kunna gå runt och upptäcka nya delar av Paris, men samtidigt känns det rätt bra att ha någon seriös aktivitet på schemat. Det kommer antagligen gå ännu bättre att prata med våra nya kompisar efter några fler franska grammatiklektioner också J Amanda är inne på sin sista hela vecka här, något vi ska uppmärksamma genom att göra allt roligt vi bara kan. Det kommer att kännas väldigt konstigt att inte ha henne här, och det är många som saknar henne när hon är borta.På nyår lärde jag känna en arkitekt/DJ som älskar konst, väldigt intressant får jag säga. Han har bjudit med mig på en utställning på Palais du Tokyo i veckan, något jag verkligen ser fram emot! Inte bara får man chans att prata franska en hel eftermiddag, man får vara lite kulturell och kanske lära sig något nytt också J

Gott nytt år!

/Caroline

Äventyret fortsätter!

anna
Det börjar närma sig hemfärd. Jag har från idag, den 11:e maj, 48 dagar kvar i Japan.
Jag började som en ovetande, yr, turistliknande nolla på språkskolan i Tokyo, full av förväntningar, energi, lycka och samtidigt en trevande oro, en tills då ny känsla av nervositet.

Häromdagen sade min moster över ett websamtal med familjen med ett leende på läpparna att jag ju inte hade förändrats ett dugg. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Har visserligen färgat håret mörkt igen, men hon sade raka motsatsen till det jag känner efter tiden här. Fick mig en tankeställare, började fundera på hur man förändras egentligen och hur det visar sig.
Mycket är nog omöjligt att veta förrän man återvänt till hemlandet och börjat återanpassa sig till svenskar, svensk kultur och svensk skola. Innan jag möter mina vänner och får jämföra tidigare relationer, åsikter, tankar och val med eventuella förändringar som kommer, så är det svårt att hitta svar.

anna2

Sista tiden har min japanska förbättrats ganska snabbt. Förutom allt det positiva med detta så finns en del konsekvenser anser jag. För det första blir studierna svårare, för det är fortfarande långt kvar tills jag helt behärskar språket. Kan samtala med vänner och lärare, skriva och förstå en del TV-program, filmer, vad folk pratar om på tågen o.s.v, men sedan sträcker det sig nog inte så mycket längre. Grammatiken och alla kanji snurrar runt i huvudet till en röra.
För det andra så blir man helt plötsligt medveten om vad man väljer som samtalsämne, vad det är man jämt säger egentligen. Om du inte läst språk i ett annat land förut kan det vara svårt att sätta sig in i, men föreställ dig att du kan 5% av ett språk. Samtalsämnen och ordförrådet ligger inom ett smalt område, du kan bara välja ett visst antal grejer. Det här innebär att du varje dag pratar om t.ex. hur kallt eller varmt det är ute, hur god eller äcklig din mat är, frågar grannen om han mår bra och säger godmorgon till lärarna på skolan. Utöver det kan du inte uttrycka dig, du kan inte förstå någonting du hör och du kan inte få fram din vilja. Språkkunskaperna breddas till 10%, så du kan nu prata om resor, folks löner, djur, pluggandet, frankrike, baguetter och tre sushisorter. Vilka ord du än lär dig så är de få i början, ofta ämnen som du inte väljer att diskutera djupare kring på svensk mark med ditt modersmål. Du blir ett barn i första klass igen, och du kommer utan tvekan att bli behandlad lite så, oberoende av ålder.

Nu har dina kunskaper ökat mer, du kan välja samtalsämnen relativt fritt och har större ordförråd. Det som händer nu, i alla fall det som hänt mig på sistone, är att man översätter betydelsen  mer i detalj, ord för ord, tanken bakom det man nyss sagt. ”Varför valde jag att svara så? Jag skulle aldrig ha gjort det på mitt språk.” ”Men, hur tänkte jag nu? Det var ju inte det jag menade.” ”Om min kompis i Sundsvall skulle frågat skulle jag valt att gå istället för att stanna.”
Man anpassar sig till språket och det man säger så mycket, att man till viss del formas efter det tror jag. Bara för att du kan ordet för ”söt” och inga andra adjektiv så framstår du som en idiot som bara kallar allt för ”sött” hela tiden och inte tycker någonting annat, när du i själva verket på svenska skulle använt 13 andra beskrivelseord, frågat vad den andra personen tycker och uttrycka åsikter kring det. Människor har självklart förståelse för din brist på kunskap inom språket, men man kan inte helt påverka vilket intryck de får, de är trots allt människor.

annas

Ingenting jag känner ångest över, kan inte göra något åt det och det är absolut inget fel om det blir på det här sättet. Man måste börja från början, från första klass. Sedan är det bara att fokusera på lektionerna, leka med kompisarna på rasten, vänja sig vid vardagen, samhället och kulturen, samtidigt som man lär av sina många misstag och förhoppningsvis växer varje dag.
Det är fortfarande jag, det är bara en ny del av mig som får leva i ett tillhörande liv i mitt liv. Den delen av mig kommer inte att försvinna, den kommer bara bli en del av mig precis som det året jag gick i första klass på Nipanskolan i Sollefteå. Visserligen ett helt annat jag, men det var jag.
Hoppas att de som mött mig under barndomen här har sett mitt rätta jag, trots att jag kallat både mat, barn, kläder, fordon, böcker och dylika föremål för ”söta”.
Den som bestämmer sig för att göra något sådant här ska se fram emot att få börja om från början igen, det är kul att gå i första klass och mycket lärorikt.

I 48 dagar från nu så går tankarna till mina vänner, till speciella personer här som jag inte vill ta farväl av och till hur jag ska lyckas träffa alla igen. Jag kommer inte att säga adjö, jag kommer att säga ”vi ses igen”. Efter ett års studier kan man ju faktiskt fler ord än ”hej” och ”hej då.”

Det blommar i Tokyo – en hälsning från Caroline!

anna11

Då var det dags att på nytt utforska Tokyo. För ett tag sedan kom nämligen Fai, en vän till mig, hit till Japan, och då måste man ju visa runt!

 

Han har rest runt i Asien i runt tre månader nu och passade på att åka till Japan också. Nästa vecka börjar mitt lov, men sightseeing har vi tagit tag i ändå. I fredags blev det en tripp till Odaiba. Trots grymt blåsigt och regnigt väder så lyckades det bli en riktigt bra dag. Efter att ha släpat oss upp på förmiddagen, åkt via yurikamomes tågbana så startade vi själva sightseeingen vid Odaiba stationen med att se frihetsgudinne-kopian, Fuji TV-center, äta koreansk bibimbap (ris med grönsaker, ägg och chilisås) och leka runt på denna kostgjorda ö som ligger i södra delen av Tokyo. I Odaiba kan man hitta riktigt mycket godis för ögonen. Stora köpcentrum, Tokyo Big Sight, ett jättestort pariserhjul och Sjöfartsmuseet är en del av det. Känslan av att vara där är mycket speciell, allt är så futuristiskt på något sätt. Har varit där många gånger nu, men alltid lika kul att åka med Yurikamome över Rainbow Bridge på vägen dit och kolla på utsikten över havet.

I lördags bar det av till Ikebukuro, Sunshine City och dess Namco Namjatown. Grymt kul! Finns inget som slår att kolla på glassmuseeum och Gyoza staduim som de har där. Namjatowns Ice Cream City är nog bland det roligaste stället en glassälskare kan besöka. Har du provat ormglass någon gång? Eller varför inte med curry eller gönsakssmak? Bläckfiskglass kanske är ännu bättre. Personligen tycker jag att curryglass smakar mycket, mycket konstigt.

Sunshine City är ett stort shoppingcentrum med otroligt mycket klädbutiker, utanför finns Tokyu Hands, arkadhallar, biografer och matställen för den hungrige. Sunshine Citys affärer är i regel billigare än Odaibas Venus Forts ställen, men dyrare än att handla i Harajuku en söndag, som vi gjorde i söndags.
Harajuku, Yoyogi Koen och Meiji Jingu blev det under en dag, hur häftigt som helst! Vi hade sån tur denna dag. Utan planering snubblade vi in på ett bröllop vid shinto templet och senare även en matmarknad som NHK höll vid sin Studio Park som vi gick in och kikade på. Domokun (NHKs maskot) och hans vänner kom och vinkade klumpigt åt oss i helt otympliga dräkter som de knappt kunde röra sig i. Det såg så gulligt ut! Fai blev överförtjust när han fick syn på Domokun och rusade dit med kameran. Kändes som att vi var på dagis igen, vilket bara var underhållande. Gillar man Japan så bör man gilla barnsligheter, att leka och kramas med gosedjur och liknande aktiviteter, de har mycket sånt för sig på dagarna här.

Vi har även hunnit med att äta koreansk mat, gå ut med mina vänner på The Lock Up (spökhus-isakaya som serverar alkohol) och sprungit runt lite här och var för att fota. Idag blir det ännu ett äventyr som jag ska skriva om sedan. Till helgen kommer en resa till Kansai regionen som jag ser fram emot jättemycket, kan knappt bärga mig! Äntligen ska jag få se Kyoto. Sakuran (körsbärsblomman) väntar också runt hörnet, i slutet av mars eller början av april så kommer den att blomma ut för alla att beundra. Förr drömde jag bara om att en dag få se detta, vet att det kommer vara magiskt och inget i hela världen kan nog förstöra den känslan.

Väntar spänt på framtiden!

//Caroline

anna

anna3

Studierna i Osaka har börjat!

jossan2

Ett nytt land och en ny stad. En ny kultur med nya människor. Efter en lång väntan har de äntligen kommit hit! Efter månader av planering och sparande har nu fem glada studenter anlänt, packat upp och kommit till skolan för inskrivning. Vill man studera i Japan så krävs det en del förarbete, och detta vet mina studenter. Vi har under flera månader haft kontakt med varandra och förberett inför deras studier. Visum fixas, boende och flyg bokas och pengar ska sparas. Men allt detta är lite av charmen med det hela.  Att ha något att se fram emot.

j

I förra veckan hade de ett nivåtest, de har blivit indelade i en klass och kommit tillrätta i sitt boende. Så nu är det bara att låta äventyret börja! På bilderna ser ni skolans välkomscermoni och 80 nya förväntansfulla elever!

 

Studin besöker skolorna i Tokyo, Gifu och Nagano

michuru

Dag två i Tokyo har varit fullspäckad med möten och besök. Morgonen ägnades åt att försöka hitta en affär som säljer adapter men vi hittade inte något som passade. Vår ciceron för dagen, Michiru, visade oss våra skolor i Shin-Okubo och Takadanobaba samt två studentresidens. Skolorna var väl fungerande så som vi hade förväntat oss. Vi fick även möjlighet att träffa all personal på skolorna och de var mycket trevliga. Lunch intogs på en koreansk restaurang i Shin-Okubo med fyra glada tjejer från personalstaben på skolan. Men svenskt godis gick inte hem, det blev många konstiga miner när vi bjöd på Turkiskt peppar.
Roligaste händelsen blev att en av våra studenter vägrades inträde på ett gymn för att han hade en tatuering där det stod katt på japanska. Tydligen var man rädd att han tillhörde den ökända yakuzan (maffian) i Tokyo.
Kvällen avslutades på en japansk restaurang tillsammans med Adam & Koray som vistats i Tokyo i ca 7 månader. De delgav oss sina intryck och förslag till förbättringar för våra svenska studenter.

Joseph & Linda