Språkresor Skottland – en hälsning från Petra & Carolina!

 

Petra och Carolina åkte på språkresa till Edinburgh, läs om deras äventyr nedan 🙂

Hej Studin!

Nu har vi varit här i Skottland i tre månader, bara två veckor kvar nu. Känns lite trist eftersom vi båda trivs så bra och har fått några riktigt goda vänner. Men men, livet måste gå vidare och man får vara tacksam för tiden här, snarare än sörja att den är över.

Jag kan rekommendera alla att åka till Edinburgh på språkresa. Det är en fantastiskt mysig stad med mängder av små pubar, massor av historia och kultur, livespelningar, museer med gratis inträde, röda dubbeldäckare, häftig natur och mitt i stan tronar ett tjusigt slott som kronan på verket.

Jag och min syster Petra anlände till Edinburgh något nervösa, men väldigt förväntansfulla. Man hade ju hört så mycket om Skottland och jag hade velat komma hit sedan väldigt länge. Vi blev upphämtade på flygplatsen med hjälp av skolans transferservice och skjutsade till en villaförort utanför staden. Vi har varsina rum och delar ett badrum. Vi kunde boka self-catering i värdfamiljen, vilket passar oss väldigt bra eftersom vi tycker om att laga mat. Språkskolan är toppen, vi trivs båda väldigt bra med både lokaler och lärare. Vi har endast lektioner pa förmiddagarna, mellan klockan nio och halv ett, vilket känns ganska lyxigt. Man vänjer sig fort vid det här enkla livet och vi har inga problem att fördriva vår fritid. Lite måste man väl plugga varje dag, men det är inte så farligt. Resten av tiden lägger vi ofta på att fika, biobesök, promenera i naturen – det finns mycket av den varan i omgivningarna runt staden – och naturligtvis blir det också en del pub-besök. Senaste veckan har det nästan varit i överkant, men det känns så viktigt att spendera tid med sina vänner så här i slutet av vistelsen.

I morgon har vi planerat att klättra upp på ett berg mitt i staden sent på kvällen och ta med oss lite ”pick-nick”. Förra helgen var vi ute och promenerade i ett bergsområde söder om staden, och det blev också en del klättring. Det blåste kraftigt och det var snö på toppen av berget när vi kom upp. Så vill man ha äventyr går det absolut att hitta även i närheten av staden.

Vi har också följt med på en tvådagars bussresa till Loch Ness och The Highlands. Det var helt fantastiskt vackert och landskapet var ganska annorlunda mot det här nere i The Lowlands. Höga berg (men det höll inte schweizarna med om…) och häftiga vattenfall, trollskogar och öppna fält med får och höglandskor. Tyvärr såg vi aldrig Nessie, men jag ska kolla igenom alla foton noga nu i efterhand. Min syster, Petra, åkte även på en liknande resa till Isle of Skye och var väldigt fascinerad. Tyvärr åkte jag inte med själv, men har redan planerat att åka dit i vår eller i sommar.

Skolan arrangerar en hel del aktiviteter och vi har deltagit i många. Det har blivit mycket museer, men också ett Ceilidh; som en skotsk folkdans/musikfest, vilket var jättekul. Visst var det svårt att hänga med i dansstegen, men efter ett tag var det bara roligt, tricket är att inte tänka på hur man ser ut. Varje fredag är det pub-evening på en pub nära skolan med studentrabatter. Där har vi spenderat varenda fredagkväll den senaste tiden. Väldigt underhållande och ett bra sätt att lära känna varandra på. Nu har de precis dragit igång en fotbollsturnering med andra språkskolor, varje lördag. Ska inte vara med själv, men vi kanske går dit och kollar lite på lördag om vi är vakna då…

Jag kan verkligen rekommendera alla som vill studera engelska att åka hit! Det är jättemysigt, trevlig atmosfär och det är inte alls svårt att förstå vad de säger! Edinburgh är en universitetsstad och folk pratar i regel en väldigt tydlig och lättförståelig engelska. Många lärare är dessutom från andra delar av Storbritannien, så det talas många olika dialekter här på skolan. I Glasgow däremot var det svårt att förstå, trots att staden bara ligger en timme bort.

Kom och se själva!

Petra och Karolina

Tobias i Tokyo – en hälsning från språkresan i Japan!

Tobias i Tokyo
Tobias pluggar japanska i Tokyo, läs om hans intryck av språkresan till Japan nedan 🙂

 

Tokyo är stort, väldigt stort. Det är svårt att tänka sig en hel stad som sträcker sig några mil tvärs över med bara byggnader. Innan jag åkte hit så var Stockholm den största staden jag hade varit i och nu känns den som en liten fläck på Europas karta som inte ens kan mäta sig mot denna begeistrande aura som denna megametropol innehar.

Fast ett pulserande neonkomplex kanske inte är någonting som du dagligen vill se varje gång du går hem efter skolan. Åk en bit utanför staden då. Japan har så mycket mer att erbjuda än karaoke och tv-spel. Inte nog med att det finns kulturskatter precis överallt, man får aldrig nog heller. För ett tag sen följde jag med min vän Masayuki till berget Takao för att se på den enorma mängd röda lönnlöv som finns på berget under hösten. Precis nedanför berget finns en liten by, som på ett ganska mysigt vis anpassat sig för alla bergsbesökare. Där började vi med en liten målitd på ett lokalt värdshus där vi satt på kuddar på ett upphöjt golv och åt bovetenudlar för att sedan påbörja våran vandring upp mot toppen. Vägen kantas av ståtliga tempel, knallröda träd och en massa 60-åringar som knallar förbi mig med stormfart i uppförsbackarna. Jag kan medge att min konditionsnivå inte är på topp, men Japans äldre befolkning är skrämmande hurtig.

Jag kom till Japan främst för att lära mig språket. Jag älskar kulturen i all dess prakt, men det är möjligheten att kunna konversera med lokalbefolkningen som lockar mest. På Japanska Institutet ISI går jag lite av en intensivkurs. Vi pluggar 4 timmar varje vardag med tal- och lyssningsövningar, skrivprov och konversationsträning. Med tanke på att japanskan är ett språk så totalt olikt vårat, både vad gäller annorluna skrivsätt och meningsuppbyggnad, så behövs det. Trots att det kan kännas jobbigt i början så får man en härlig känsla av tillfredsställelse när man faktiskt börjar förstå hela meningar som läraren säger. När jag inte går i skolan så försöker jag ta chansen att prata med japaner när jag kan. Man lär sig så otroligt mycket på att bara konversera en stund varje dag.

Jag rekommenderar verkligen alla att åka till Japan, landet som har allt.
Även om det bara har gått två månader på mitt år som jag ska vara här så har jag redan funderingar på att stanna ett år till…

Ha det bra allihopa! Jag hoppas vi ses i Japan nån gång.

/Tobias Carlsson

På språkresa i Berlin

 

Sanna skickade oss en hälsning från sin språkresa i Berlin 🙂

Hej, hopp!! Dagarna här i Berlin är kortlivade och livfulla. De bara svischar förbi och det är först efter några veckor i staden som jag inser hur oskattbar tiden här är. När en livserfarenhet komprimeras till tre manader gäller det verkligen att uppskatta varenda minut. Och det kan man göra här utan att stressa. Berlinare är ett folk med ett avslappnat förhallande till jäkt. När citypulsen i andra storstäder pumpar ut folkmassor i tunnelbanesystem och pa shoppinggator i rivig takt, lyckas Berlin vrida upp volymen på livet utan att driva på, utan att hetsa.

Jag bor i ett Wohnungsgemeinschaft (=vaningsgemenskap) i Östberlin tillsammans med ett sött par i 25-årsåldern, en konststuderande tjej och hennes pojkvän. Vi delar kök och toalett och små pratstunder i förbigående om disken och berlins nöjesliv. De är en aning försynta men utomordentligt trevliga. Jag kan verkligen rekommendera dig som studerar språk utomlands att bo med lokalbefolkningen. Inte minst för språkets skull, men ocksa för den enorma tillgång det är att kunna få hjälp med att krypa under huden på just din studieort.

I samband med skolans aktiviteter har vi fått bli varse om att Muren fortfarande finns kvar i många avseenden. Stadsborna identifierar sig fortfarande i allra högsta grad med vilken stadsdel de är födda i. Vi har varit på tva seminarier om DDR och die Mauer där en östtysk kvinna (en så kallad ”ossi”, vestberlinare kallar sig ”wessis”) höll föredrag om livet i Östberlin.

För varje dag som gar pockar insikten pa ens samvete om den betonggråa historia som faktiskt ligger bakom all den skönhet muren lämnade efter sig. I förälskelsen till Berlin finns det ocksa en obehagskänsla som säger till en att man som språkskolestudent och turist egentligen inte vet hela sanningen. Men jag antar att man får ta saker för vad de är. Att man får tillåta sig att skratta åt historier som berättar om hur östberlinarna tvättade sina jeans med stenar i fickorna när modevågen med stentvättade jeans härjade i Väst.

Nu ska jag tillsammans med den svenska kolonin och en new york- bor dra till vinerian runt hörnet som blivit lite utav ett stammhak, traditionsenligt varje onsdag.

Tschüssi

/Sanna